Vad drömmer du om att kunna göra?

Hemma igen efter en fullmatad helg. Det kommer att ta hela veckan att redigera alla fantastiska bilder jag har tagit. Detta är den allra sista, motivet fanns där plötsligt just när båten skulle gå.

Jag befinner mig på Käringön. Det är en liten tätt bebyggd ö i yttersta havsbandet. Detta är västkustens Fårö, många av de gamla vackra och välbehållna fiskarhusen ägs av kända politiker, kulturprofiler och förmögna företagsledare som bor här några korta hektiska sommarveckor. Så här års är det tyst, fridfullt, sagolikt vackert och fantasieggande. Bara enstaka människor som är upptagna med husunderhåll. De välskötta men urgamla sjöbodarna balanserar på rangliga stenpelare, man kan ostört gå på nyfiken promenad mellan de tomma husen på smala vindlande stigar.
Jag har fotograferat hela dan med min Nikon. I morgon bitti ska jag gå upp riktigt tidigt och fånga Måseskär i morgonsolen. Idag får ni hålla tillgodo med Iphonebilder.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Att ha många vänner har lika hög status som att vara rik, snygg och smal. Många vänner betyder att man är populär, och vem vill inte vara det? Dessutom betyder det att risken för att behöva vara ensam minskar. Ingen vill vara ofrivilligt ensam, det finns nästan inget som är skamligare. 

Jag tycker det är mycket svårt att bli vän med någon. Att bli bekant är lätt, jag har inga problem att snabbt bli förtjust i en ny bekantskap och kan ha väldigt trevligt tillsammans med honom/henne. Men riktig vänskap är något helt annat.  Det kräver engagemang, tid. Jag tror att jag helt enkelt är för lat. Det är så mycket annat just nu. Min man, min gamla mamma, mina barn och barnbarn, nya dataprogram jag vill lära mig, kameran, trädgården.

Egentligen trivs jag väldigt bra med mitt eremitliv, med två väninnor som jag kan ringa då och då utan att det gör så mycket om det går flera veckor emellan.

Om det bara  inte vore för vänskapshetsen i tidningar som Amelia och M-Magasin, som jag då och då läser. Där finns ofta artiklar om underbara väninnegäng som reser tillsammans, umgås och lagar mat. En gång läste jag om tre väninnor som köpte ett stort hus tillsammans där de bodde i varsin lägenhet. De var som systrar stod det, vänskapen var lika viktig eller viktigare än deras äkta män.

Jag har också läst artiklar om att kvinnor med många väninnor lever längre. Ibland gör detta mig bekymrad, jag vill verkligen inte vakna upp i 80-årsåldern och vara en enstöring. Jag borde anstränga mig mer på den här fronten, investera tid och kraft i fler vänner. Vara lite mer social.

Men sen ser jag på min 91-åriga mamma. Alla hennes 7 syskon är döda, alla hennes gamla vänner är döda. Hon passar katten åt en granne, delar dagstidning och Året Runt med en annan, lagar chokladgodis åt hemtjänsten, bjuder grannbarnen på hembakade kakor. Hon pratar ofta om vilka underbara grannar hon har, hur fantastiska alla är.  Men det är ju i själva verket hon som är fantastiskt social.

Jag blir nog det också, när jag blir riktigt gammal.

Tills vidare är jag så glad att jag har mina kära A och B, som inte kräver så mycket underhåll och som gillar mig som jag är. Puss på er.

Premiären på min frågespalt ” Fråga Svärmor” på Allt för Föräldrars community är uppskjuten till på måndag. Jag tycker det ska bli väldigt roligt och spännande – är säker på att jag hamnar på pottkanten många gånger. För det finns ju inte bara EN sanning…  😉 Hoppas på många frågor och även på synpunkter från dig som brukar läsa min blogg.

Här är länken till krönikan som beskriver hur jag själv ser på min svärmorsroll: ”I huvudet på din älskades mamma.”

Det finns ett hemligt blåsippsställe på Malön. Varje vår kommer det massor av folk i bilar för att fotografera eller bara njuta av den blåa mattan som breder ut sig på marken i den igenvuxna fruktträdgården och in i skogen. För varje år sprider sig blommorna allt längre ut i kanterna. Det är ett mysterium, egentligen borde de inte trivas alls i den sura bohuslänska jorden. Förklaringen är antagligen att det ligger en gammal skalbank just här, ett jättelikt kalkförråd av musselskal under ett tunt jordlager.

När jag har fotograferat kan jag inte välja ut bara en bild. Därför blir det rätt mycket blåsippsbilder högst upp i bloggen nu ett tag…

[singlepic id=93 w=320 h=240 float=]

[singlepic id=92 w=320 h=240 float=]

När blev du senast någons vän?

”Hur många barn får jag när jag blir ST O O O O R?”

Man tog en näve stenar i sina kupade händer, hystade upp dem högt och vände snabbt på händerna. Den som lyckades få flest stenar att stanna kvar på handryggarna var en lyckans ost. ”Va, fick du åtta stycken, måcklis!!”

Leker flickor fortfarande den här leken? Jag måste genast fråga lilla S och lilla A.

Genast när jag såg den här glasmålningen i Evers Ewa atelje i Bleket på Tjörn visste jag att jag måste ha den. Den talade direkt till mitt hjärta. Den fångade hela mitt livsverk tyckte jag. Min barndoms dröm om en stor familj,  mina barn och dessutom mitt företag LifeStone.

Nu hänger tavlan i mitt uterum. Jag ser den om jag lyfter blicken från mitt favorithörn i soffan framför brasan. Tack Ewa, den var menad till mig. 😉

[singlepic id=88 w=320 h=240 float=]

Nu har jag fått blodad tand! Det här videoklippet är lite längre, men jag tycker det är hejdlöst kul. Lille L försöker lägga beslag på Sigges favoritfåtölj, och det blir en stunds Herre-på-täppan kamp. Gissa vem som vinner? 🙂

Lille L och Sigge har vuxit upp ihop. Sigge är en dansksvensk gårdshund som vi skaffade som 10 veckors valp i september 2008. Lille L var 1 år då.
Sigge har fått lära sig att alltid gå undan för lille L, fast vi har förstås passat på så att inte Sigge har blivit misshandlad i oförstånd.
Lille L älskar Sigge, och Sigge blir helt tokig av glädje när lille L kommer på besök.
Så här kul hade de i sandlådan.