Ibland när jag läser i bloggen vad jag skriver att jag tycker. Så märker jag att jag inte tycker så. (Fritt lånat av Nalle Puh 🙂 )

Det gäller till exempel mitt svar på förra Farmorsfrågan. När jag läser det nu så låter det så tillbakadraget och lite melankoliskt. Stämmer inte alls på mitt humör idag, efter en euforisk morgonpromenad med musik i lurarna och gps-tracking via Iphone fastspänd på armen. Solen sken, fåglarna sjöng och när jag gick stigen ner från Kattemyra fångade jag i ögonvrån några vita stänk under fjolårsgräs och björnbärsris. Just i södersluttningen där bäcken gör marken fuktig och berget fångar solvärmen. Vitsippor! Som jag har längtat efter de första den här våren.

Är det någon som kommer ihåg när snön försvann? Jag gör det inte, fast jag tittat i kalendern. Men det kan inte ha varit mer än några veckor sedan.

Idag ska jag öppna locket till sandlådan i trädgården, låta solen torka sanden och rensa bort gamla löv. Fylla på med nya, fräscha spadar och hinkar och andra sandleksaker. Nästa gång lille L kommer har han förstås med sig födelsedagscykeln med stödhjul. Men sandlådan har han säkert inte vuxit ur ändå.

Idag har vi varit på födelsedagskalas hos lille L. som fyllde 3 år. Bästa presenten var en riktig cykel med stödhjul som han fick av pappa. Vilken lycka när han upptäckte att han faktiskt kunde cykla på den!

Cykeln är begagnad och köpt i en cykelaffär med ett ovanligt bra erbjudande: Om du köper en ny cykel kan du lämna den i inbyte nästa gång du köper cykel, och få tillbaka hälften av det du betalade från början! Lille L:s cykel är en sådan som någon har lämnat i inbyte. Den kostade 600:- och verkade vara bra kvalitet, om än lite skrapad här och där, vilket ju inte spelar någon som helst roll. Den får ju snart nya repor!

Bortsett från födelsedagsbarnet och den fina cykeln så var det lilla Tiny som var den stora attraktionen. Hon var på ett strålande humör och gick från knä till knä och log som en sol mot alla.

Idag är en dag för eftertanke. Igår var jag nämligen på Fotomässan i Göteborg.

Å ena sidan kan alla dessa fantastiska kameror och tillbehör och ännu mer fantastiska fotografer få mig att vilja låsa in min älskade Nikon D60 systemkamera längst in i garderoben och begrava mina fotoambitioner på ett ännu mörkare ställe.  För hur ska jag någonsin kunna åstadkomma en enda bild som kommer i närheten av det som visades på mässan?

Mitt underläge är omöjligt,  om jag så börjar fotografera på heltid från och med nu, hinner jag aldrig ikapp den sämsta av de där fotograferna under min livstid.

(Det är samma känsla som drabbar mig när jag ibland tänker att jag kanske skulle försöka bli författare. Varför ens försöka, när Bodil Malmsten, Heinrich Böll och Astrid Lindgren redan har gjort det så perfekt?)

Å andra sidan blir jag pirrande lycklig vid tanken på allt som finns att lära, göra och inte minst – skaffa sig. 🙂 Så mycket roligt jag skulle kunna ha med min kamera som jag inte haft en aaaaning om. Vilka fiffiga lösningar det finns som kan skapa ordning i min flera generationer stora hög av osorterade bilder. Vilka häftiga hjälpmedel som faktiskt inte behöver kosta så mycket, men som sparar massor av tid och underlättar. Både själva plåtandet och att sedan ordna bilderna så man hittar tillbaks till dem.

Och vilka UNDERBARA fotomänniskor det finns som faktiskt lever på att såna som jag behöver hjälp och stöd. Killarna och tjejerna på Moderskeppet till exempel. De lär ut bildbehandling (Photoshop) och  bildsortering/lagring (Lightroom). Du kan lära dig gratis på deras hemsida eller köpa hem kurser på DVD.  

Gubbarna och tjejerna (ja, det var meningen att skriva så!) på Scandinavian Photo som säljer kameror och utrustning och dessutom håller gratiskurser i hur man hanterar sin nyköpta kamera. Alltid är de snälla och tålmodiga mot mig i butiken i Mölndal, fast de inte kan veta att jag kör 9 mil enkel väg för att jag blir så bra bemött just där. Jag kör gärna förbi flera stora köpcentra med Expert och Ljud&Bild och OnOff för att bli bemött med vänlighet, respekt och intresse av proffsen i Mölndalsbutiken. (De finns i Stockholm, Bankeryd, Malmö och Norge också.)

Nej, jag tänker inte drabbas av prestationsångest. Nu ska jag börja lära mig det här, en sak i taget. Och njuta hela resan, så länge den varar.

Så glad jag blev när jag såg hur många svar som kommit på den här frågan. Den kanske var lätt att svara på?

Det som gör mig glad är tanken på att just du tog dig tid att tänka efter vilken stund på dagen som är den bästa. Det betyder ju att Farmorsfrågan gjorde lite nytta, dvs gav dig en anledning att fördjupa dig i det positiva i ditt liv.:-)

För några månader sedan skulle jag ha svarat att den bästa tiden på dagen är innan klockan 7. På tidiga morgonpromenader, när hjärnan jobbar liksom av sig själv, som en skenande enarmad bandit, och fantastiska idéer och kombinationer plötsligt kan rada upp sig. Ivrig att inte tappa bort alla möjligheter som öppnade sig kunde jag glömma att äta frukost och istället sätta mig direkt och börja jobba.

Men sedan jag blev frisk efter ett halvår sjuk av stress, har många saker förändrat sig. Det är inte långre viktigt att prestera eller skynda på, inte bråttom att fånga nya uppslag i flykten. Nu är det kvällarna som är bäst. När jag sitter och ordnar mina bilder, eller skriver bloggen. Det är tyst, lugnt och mörkt, kattugglorna hoar utanför och brasan sprakar. Tiden har ingen betydelse. Jag måste inte hinna någonting. Att bara vara är stort nog.

Idag ska jag på Fotomässa i Göteborg. För att hinna träffa Tiny och stora L körde jag hit igår kväll och övernattade. Jag kan inte få nog av att hålla henne och snusa på henne, men jag får passa på när hon sover för när hon är vaken är hon världens största mammagris. Dessutom en rastlös och otålig person som inte vill vara stilla, alltid vill något som man sällan förstår. Om man inte är mamma. Hon ler och pratar förstås också långa långa ramsor. Men mest ser hon obeskrivligt förvånad ut, med lätt uppspärrade, jättestora bruna ögon. När hon får syn på min mobil t ex, när jag ska försöka fotografera hennes glada leende. Eller när hon får syn på sin egen hand.

Vilken stund på dagen är den bästa?

Suck. Jag hade glömt hur det var. På söndag fyller lille L 3 år och vi är bjudna på bajskalas. Vi ska få bajstårta och bajsballonger och bajskorv med ketchup.

Undrar om det är lagom att ge honom en 3-hjuling i bajspresent?

Det kommer fortfarande in bidrag till Mammors Berättelser då och då, även om tävlingen är avslutad. Missa inte denna som skickades in under påskhelgen! Den handlar om en hästflicka som inte ville ha barn, men som blev tvungen att ändra sig. Mormor S. har skrivit och berättat, helt fantastiskt! Klicka på länken och bläddra allra längst ner på sidan. Berättelsen ligger som kommentar nr 47.

Det har varit en helt ljuvlig påskhelg, jag kunde ha fortsatt flera dagar till.

En del frågor mår bra av att ligga till sig. Farmorsfrågan nr 74 var en sådan fråga. Det var roligt att så många tänkte till och svarade! Själv behövde jag som sagt hela påsken på mig… 🙂 Jag tyckte det var svårt att skilja på vad som egentligen skall kallas glädje, och vad man kan räkna till lycka. Men Saras kommentar hjälpte mig att få ordning på tankarna. Hon delade upp känslan i vardagslycka och stötvis lycka.

Den där vardagslyckan vill jag egentligen kalla livsglädje. Den är min bas, ligger som en doftande vitsippsmatta i tillvaron, eller som ett harmoniskt grundackord. Den glädjen hör ihop med tacksamheten jag alltid känner över mitt liv och min familj.  Alltid finns den där, även när jag blir arg eller besviken eller ledsen, som jag förstås blir som alla andra. Grundglädjen ligger aldrig långt under ytan.

Lyckokänslor är något annat, mer stötvis och sprudlande som Sara uttryckte det. Som när jag lyckas trösta en storgråtande Lille L. Eller när jag med kameran fångar en saligt leende Lilla S med Tiny i famnen. Eller när Odd och jag hör och ser den första lärkan på morgonpromenaden. Det är de där ögonblicken jag försöker komma ihåg på kvällen och skriva upp i Tacksamhetsdagboken jag har i min Iphone.

Idag har barnbarnen och hunden lekt och lekt och lekt. Både ute och inne. Jage och gömme och kittla och lego och pussla och klä ut sig och påska. Det känns som om hela huset är fullt av lego, ytterkläder och omplacerade möbler. Vi vuxna har varit lite mer trötta. Lite dagen efter kanske, inte pga av festande, men sådär som man blir när en höjdpunkt har passerats.  Det är så bra med Påskdagen, precis som med Juldagen. Det finns alltid färdig mat att bara plocka fram ur kylskåpet. Man kan ta det lugnt och låta dagen passera, kanske till och med sova middag en stund.

Stora A och jag hade planerat att besöka några olika ateljéer under Konstrundan i södra Bohuslän. Ewa Evers i Bleket till exempel. Men vid lunch bestämde vi att skjuta upp det till imorgon. Vi orkade inte. Och på eftermiddagen upptäckte jag att Konstrundan slutar idag kl 18.00.