Hur lockar du fram ditt bästa jag?

Det är konstigt det där med reslust. Så länge mina barn var små var jag en ganska orolig och ängslig person när det gällde resor. Jag trivdes bäst med att vara hemma, helst med alla barnen i närheten.

Men efter 50 har reslusten satt in på allvar. Just nu känns det som evigheter sen vi reste nånstans, Odd och jag. Hela vintern har gått åt till att ta hand om min kropp och själ och försöka hitta en ny livsstil och bli en friskare människa. Att resa har inte varit att tänka på. Det har räckt med en tur till Oslo eller Kalmar för att stress och blodtryck ska slå i taket.

Men nu längtar jag verkligen. Till Thailand. Eller Vietnam. Eller Malaysia. Eller Kina. Eller Italien. Eller nästan vart som helst där jag kan se saker som jag inte redan har sett, och möta människor som lever annorlunda än jag, och göra saker som jag inte kan göra hemma.

Det är inte lätt att beskriva sig själv. Ändå måste man göra det hela tiden. I sin CV, på Facebook, på Twitter, på Arbetsförmedlingen, när man är på kurs, eller när man är på ett alldeles vanligt möte. Det sista är det värsta jag vet. När man sitter intet ont anande tillsammans med en del kända, kanske några okända, runt ett bord, och plötsligt någon säger: – Ska vi ta och presentera oss för varann kanske, du kan väl börja Katinka?

Då blir det oftast antingen tunghäfta eller mekaniskt rabblande av barn och yrke och ålder, i bästa fall. I sämsta fall blir jag sur och väldigt kortfattad.

För man vill ju vara till sin fördel. Göra intryck. Utan att bli pinsam. Det innebär att man måste börja från början varje gång, det passar oftast inte att beskriva sig själv på samma sätt på Företagarföreningens årsmöte som på Twitter eller Föräldrar på stan. Fast det är ett ganska roligt tankeexperiment. Tänk er att jag skulle ställa mig upp på kommunens föredragande av den nya översiktsplanen och säga: – Hej, jag heter Katinka Bille Lindahl och jag är en positiv, kreativ och vidsynt kvinna i mina bästa år som älskar att kommunicera. (= Alla tänker: Hjälp vilken jobbig kärring. Vem tror hon att hon är?)

Jag tror jag ska skriva ner några olika varianter och ha i förråd. Det där med en bra personlig presentation är nämligen VIKTIGT. ”You never get a second chance to make a first impression.”

Hur beskriver du dig själv?

Igår var nog första gången sen jag började med Farmorsbloggen som jag missade att skriva ett blogginlägg. Jag hann helt enkelt inte. Ändå har jag svårt att komma ihåg vad jag gjorde. I fredags var jag i alla fall i Göteborg och passade Tiny medan stora L. var på Friskis & Svettis. En hel timme drygt gick jag med Tiny sovande i barnvagnen och försökte hitta en ny overall till lille L. Hans vinteroverall  är för liten, och dessutom utsliten.

Först gick jag till Lindex på Kungsgatan. In med barnvagnen i hissen. Inga overaller i rätt storlek. Sen Åhlens. In med barnvagnen i hissen. Inga overaller i rätt storlek. Sen NK Kids. In med barnvagnen i hissen. Ingenting i rätt storlek. Men expediten var otroligt gullig och tipsade mig om Polarn och Pyret på Vallgatan. Och där, under över alla under behövde vi inte ta hissen. Allt fanns i gatuplan. Tiny vaknade och började gallskrika så snart vi kom in, men lugnade sig så snart jag tog upp henne ur vagnen. Det var stort. 🙂

Jag hittade ett jättesnyggt set med rutiga hängslebyxor och jacka i stl 98. Dyrt, dyrt, lille L:s  föräldrar hade aldrig haft råd själva, men det är det som är så lyxigt med att vara farmor. Man har mer pengar än när man var mamma…

En sak undrar jag mycket över. Hur tänker affärerna när dom placerar barnavdelningen på andra våningen?

Skönhet sitter i betraktarens öga. Dvs det är den som tittar som bestämmer vad som är vackert. Alla är vackra i någons ögon. Hur gammal eller tjock man än är.

De skönhetsideal som visas  i TV, tidningar och skyltfönster gör att nästan alla känner sig fula. Men har du sett dig omkring en vanlig fredag på ICA Maxi eller Coop, och försökt hitta en enda människa som liknar …ja, säg modellerna i Halens postorderkatalog? Eller en lördag på IKEA och kollat efter någon som ser ut som tjejerna på Gina Tricots hemsida? Hittar du en på tusen så är du duktig!

Jag undrar ibland varför inget företag tar chansen och gör tvärt emot.  Skaffar skyltdockor som verkligen ser ut som riktiga människor. Inte bara lite fegt halvmulliga. Till exempel små korta, knubbiga skyltdockor, med tjocka vader, eller hjulbenta, eller med bred rumpa och inga bröst, eller med små och tätt sittande ögon, eller ingen hals, eller dubbelhaka.

Svaret på Farmorsfrågan 68 är hur som helst att jag kände mig vacker senast igår, när min man såg på mig och kommenterade att jag var fin, jag hade varit hos frissan.

Dessförinnan kommer jag ihåg att jag kände mig vacker när jag var i Oslo, och Josefine sa till mig att jag hade ”piffat till mig”. 

Nästa gång du har klätt upp dig, målat dig och är på väg till en fest – ställ dig framför spegeln innan du går och säg högt till dig själv:” Hej snygging!” Och NJUT av känslan.

När kände du dig vacker senast?

När man är gravid ser man barnvagnar och bebisar överallt, och när man är farmor ser man artiklar och kommentarer om svärmorsproblem överallt.

När jag blev  farmor var jag från början övertygad om att det inte skulle vara någon som helst skillnad mot att vara mormor. Svärmor var jag ju redan, till min dotters man.

Varför skullle relationen med min sons fru vara svårare och mer komplicerad än den med min dotters man? Varför skulle relationen med min sons barn bli annorlunda än den med min dotters barn?

Jag tror att det där bara är gamla fördomar som antagligen går tillbaka till det gamla bondesamhället, när det var oundvikligt med en maktstrid mellan svärdotter och svärmor.  Den nya, unga hustruns uppgift var ju att med tiden ersätta mor i huset , och den äldre kvinnans uppgift var att lära upp och förmedla sina erfarenheter.  Klart det blev konflikter.

Alla klyschor, dåliga skämt och allt prat om svärmorsproblem gjorde mig rädd att störa när jag blev mormor. Det kändes som om  vad jag än gjorde så kunde det tolkas som att jag la mig i, försökte bestämma, tog parti eller kom med kritik. Det berodde inte alls på de nyblivna föräldrarna, det var bara jag som var så osäker i min mormorsroll.

Stackars barn, först fick hon ta smällarna när jag var förstagångsmamma,   sen när jag blev förstagångsmormor…

Nu vet jag att det enda man behöver anstränga sig för att vara som svärmor, mormor eller farmor är älskvärd. Man har ingen automatisk äganderätt till det nya barnbarnet. Man måste vara värd att älska. Göra sig uppskattad och efterlängtad. Det är upp till var och en att komma underfund med hur det ska gå till.

Sen behöver man inte vara särskilt rädd för att störa.

Målvikt vet nog alla vad det är. Men målålder? Kan man ha det? Det var kul att läsa Fridas tolkning av frågan! Hon placerar sin målålder bara några år framåt, som en sorts morot, och sen flyttar hon fram den allteftersom och drömmer om roliga saker att se fram emot. Så kan man också se det! 🙂

För min egen del tolkar jag ordet målålder som hur gammal jag vill bli. Min mamma fyller 91 vilken dag som helst. Vill jag bli så gammal? Kan jag i så fall påverka den saken?

För ett tag sedan trodde jag att jag nog bara vill bli sådär 84 år. Att vara 91 verkar ganska ofta tråkigt, enformigt och ensamt om jag lyssnar på min mamma.

Men nu har jag tänkt om. Med alla sociala medier och ny teknik kan livet nog vara spännande hur länge som helst, om man får ha hjärncellerna i behåll. Som till exempel farmorgun i Norrtälje som vid 70+ vann Stora Bloggpriset i kategorin Politik & Samhälle (i konkurrens med bl a Gudrun Schyman!) .

Hur blir man då 91 år? Helt klart kan man inte missbruka sig själv som jag har gjort ända fram till i höstas. Det är rena turen att jag med min destruktiva livsstil bara drog på mig högt blodtryck, stressyndrom och övervikt, och inte en massa andra sjukdomar också som t ex hjärtfel, åderförkalkning eller diabetes.

Idag på min morgonpromenad på en snöig traktorväg i en granskog där den låga morgonsolen gjorde det svårt att se var jag skulle placera fötterna,  flög en färdig insikt plötsligt rakt in i huvudet. Jag längtar inte längre efter att hitta tillbaka till mitt gamla jag. Mitt gamla jag var ju inte bra för mig. Det är mitt nya jag som har chansen att bli 91 år gammal. Mitt nya jag har gått ner 14 kg sen i september och ska ner 7 kg  och 10 cm i midjan till. Mitt nya jag gör helt nya saker som att måla tavlor, skriva noveller och lämna över ansvar till andra. Mitt nya jag har en ny syn på vad som är viktigt i livet. Det känns härligt.

Och OM jag ändå inte blir 91  år utan skulle drabbas av hjärtinfarkt, stroke, cancer eller bilolycka innan dess, så är det ändå sant det som min pappa sa en gång: ”Det viktiga är inte att lägga år till sitt liv, utan att lägga liv i sina år.”

Vilken är din målålder i livet? Och vad gör du för att uppnå den?