18 juli

Nya bilder till #fotosondag!

Här kommer mina bidrag till veckans fototema ”Öppen” på bloggen Fotosöndag.

Bilden föreställer en gammal smidd järngrind som stått i trädgården till mina morföräldrars gård i Skåne. Grinden är säkert mer än 100 år gammal och tillverkad för hand. Jag älskar saker som är vackra. Det finns faktiskt människor som inte tycker att skönhet är så viktigt. Eller som kanske inte ännu har förstått hur viktigt det är.

Men precis som musik, dofter och färger har en direktkanal in till våra själar, så tror jag att skönhet också har det.

Hur man definierar skönhet vet jag däremot inte. Men jag tror att den kan definieras, alltså att man kan mäta den. Den här grinden är definitivt vacker.

 Att fotografera är det absolut roligaste jag vet. Igår tog jag 247 bilder på Sven-Bertil Taube.  Jag stod längst framme vid scenen på Taubespelen och fotograferade med stativ på min Nikon D60.

Nu har jag suttit halva dagen och fått ner antalet till 27.

Du hittar en del av mina bilder på sajten Flickr. Jag har precis börjat lagra mina bilder där, så  småningom har jag tänkt att alla ska ligga där. Fast alla blir såklart inte offentliga. Det sympatiska med Flickr, i motsats till Facebook, är att rättigheterna till bilderna stannar hos mig.

27 juni

Konsten att ta en #paus.

Den här midsommarhelgen har det varit väldigt svårt att hålla igång bloggen. Vårt sommarhus har extremt dålig mottagning för 3G . Men jag har i alla fall fotograferat! 🙂

Och jag har upptäckt Flickr.com. Säkert helt självklart för dig som är uppväxt med MSN och MySpace och Facebook, men helt nytt för mig. Där finns också gruppen FotoSöndag, där medlemmarna varje vecka får ett tema att fotografera. Bilden postar man till Flickr (eller till gruppen? Är inte säker…) på söndag, och så har man chans att få sin bild bedömd och diskuterad av gruppmedlemmarna. Jättekul tycker jag som aldrig tidigare pratat bilder på det sättet med andra amatörfotografer.

Förra veckan var temat #paus, eller ”Din dagliga paus”. Jättesvårt tema tycker jag. Men jag bestämde mig i alla fall för två olika motiv.

#paus, #fotosondag #paus,#fotosondag

22 april

Blåsippor!

Det finns ett hemligt blåsippsställe på Malön. Varje vår kommer det massor av folk i bilar för att fotografera eller bara njuta av den blåa mattan som breder ut sig på marken i den igenvuxna fruktträdgården och in i skogen. För varje år sprider sig blommorna allt längre ut i kanterna. Det är ett mysterium, egentligen borde de inte trivas alls i den sura bohuslänska jorden. Förklaringen är antagligen att det ligger en gammal skalbank just här, ett jättelikt kalkförråd av musselskal under ett tunt jordlager.

När jag har fotograferat kan jag inte välja ut bara en bild. Därför blir det rätt mycket blåsippsbilder högst upp i bloggen nu ett tag…

[singlepic id=93 w=320 h=240 float=]

[singlepic id=92 w=320 h=240 float=]

27 december

Att ha barn på landet.

Vi såg bara fördelar när vi byggde vårt hus på ön 1980. 8-åringen mutade vi med en egen häst. Tvillingarna var bara 1 år och för små för att ha någon talan. Lilleman var inte född.

Vi hade drömmar om egna odlingar, djur, ett friare liv nära naturen och havet.

Gjorde vi rätt eller fel? Ja, vi gjorde det i alla fall inte enkelt varken för oss eller barnen.

Hur många tiotusen mil har vi pendlat till våra jobb? Hur många tusen mil har vi skjutsat till skolor och aktiviteter? Hur många hundra timmar har vi tillbringat med att vänta på färjan? Hur många hundra timmar har vi tillbringat i möten med vägföreningen, bryggföreningen, dikesföreningen, färjföreningen, samhällsföreningen, skolföreningen, betesdjursföreningen, dagiskooperativet?

Vi är entusiasterna från stan som flyttade ut på landet och fick barn som flyttade tillbaka till staden. De kan en massa saker som deras kompisar i stan tycker är häftigt. Köra traktor och klyva ved till exempel. Avmaska får.

Men de vill inte ge sina barn samma uppväxt som de själva fick. Och jag kan inte klandra dem. Den kommunala skolan har varit usel, kommunikationerna ännu sämre, utbudet av nöjen och kultur är tunnare än cola light. Jantelagen regerar. Så som det ofta kan vara i en liten glesbygdskommun.

Nej, vi tänkte nog inte alls på barnen när vi valde livet på landet. Vi följde bara vår dröm om att skapa något eget, annorlunda. Och i ett längre perspektiv kanske just det ändå var det bästa vi kunde göra för barnen.

Öbygd.
8 december

Farmor svarar på fråga nr 42.

Först och främst kommer jag nog att minnas den här julen för att alla väntade på att Tiny skulle titta ut!

Vårt 4e barnbarn är beräknat till 30e december. Lilla S och lilla A är otåliga att få träffa sin nya kusin. Lille L är för liten för att fatta.

Den här julen är vi också ovanligt många i huset hemma på Flatön. Vi blir 18 stycken. (Då har jag inte räknat hunden, fast han märks mer än de flesta ! :-)) Min syster med familj och min mamma kommer också. Vi brukar förstås vara lika många – eller ännu fler – på midsommar och påsk. Så jag oroar mig inte, jag är bara förväntansfull och längtar efter att njuta av att ha hela min underbara familj hemma samtidigt. Det är härligt att höra sina barn umgås med varann som vuxna!

Eftersom mamma är mycket gammal, kan man aldrig veta om vi kommer att minnas den här julen som den sista med mamma…

Det blir också den första julen med en helt ny tomte. Store L har deklarerat att han i fortsättningen vill vara tomte. Farfar/morfar O är alltså avsatt. Store L har investerat i skägg och tomtekläder som inte luktar så illa (!) och tänker inte stånka och stöna så mycket som den gamla tomten, har han sagt. Det blir spännande att se om lille L känner igen sin pappa, eller om han kallar tomten för ”faffa” i år också! 🙂

Favorit i repris!
5 december

Förväntningar och minnen.

Stora A. ringde för att prata lite julplanering. Det visar sig att lilla S (9 år) och lilla A (6 år) väldigt gärna vill komma till Flatön några dagar innan jul, för att få vara för sig själva med mormor och morfar.

”Det är så STORT och MYSIGT hos mormor, det finns liksom så MYCKET!” hade lilla S förklarat. 

Nu kommer jag plötsligt ihåg min egen mormors hus i Skåne. Jag minns massor av rum och mörka korridorer, verandor och branta trappor. Det kalla golvet mot nakna fötter när man måste upp på natten och kissa i pottan. Kalla, stängda finrum med bronsbyster, porslinshundar och röda plyschmöbler. Jag minns morfars stränga kontor med uppstoppade djur, rökpipor i ställ och brunt kandisocker på snöre. Särskilt minns jag lukten i köket på morgonen, av kokkaffe och varm vedspis. Jag minns hönsen som vi fick mata med gula majskorn.

Tänk, nu  är det mitt hus som skapar barnbarns minnen! Men så gammal är väl inte jag??

Önskelistor presenterades också. En  lång och en kort.

Överst på lilla S´s långa lista står det: Ett riktigt målarstaffli.

På lilla A´s lista står det bara: En flygbiljett. (underförstått till Thailand… 🙂 )

Doftminnen.
25 november

Förbjudna ord.

När vi flyttade till vår lilla ö på 80-talet, upptäckte jag att en del saker skilde sig väldigt mycket från hur det var i stan, där jag vuxit upp. Kalasen till exempel. När man hade barnkalas kom alla mammorna också. Och stannade hela tiden! Det var väldigt svårt att vänja sig vid. Men jag var tvungen.

Lite senare upptäckte jag att barnens tjejkompisar – aldrig killarna! – ofta och gärna använde uttrycket: ”Men Guuuud, va dum jag e!” Det vande jag mig aldrig vid. Jag sa till, med sträng röst, varje gång. Då blev de stackars flickorna ännu mer blyga och osäkra. Jag lärde mig att säga med snäll röst: ”För varje gång du säger att du är dum, måste du säga två gånger högt och tydligt Gud vad jag är smart! ” Det tog bättre skruv.

Jag hör fortfarande de där orden ganska ofta: ”Guuud, va jag e dum!” Alltid från tjejer eller kvinnor. I affären, på gymmet, på festen, på gatan…

Men aldrig i mitt hem, och aldrig på mitt jobb. Där är de förbjudna.

Kontrabas är lätt.
1 november

Farfars traktor.

Alla barn älskar traktorer. Gäller även prinsesslika småflickor, som vi har ett par stycken i familjen. Det finns inget som går upp mot att få sitta bredvid, eller iknät och styra när farfars gamla gröna traktor skakar fram.

Traktorkärleken är alltså könsneutral så länge barnen är små. Senare faller flickorna ifrån, och efter 12-årsåldern är det bara äldre män som också dyrkar Grålle och Victor.

Igår var det traktor hela dan, och Lille L och farfar var lika glada.

Vi har haft småbarn i huset konstant sedan vi gifte oss. Inte en enda julafton utan jultomte.

Och knappt ett enda år utan någon liten traktorfanatiker.

Coola killar.
26 oktober

Farmorsfrågan nr 30.

Vad är första steget mot den förändring du vill ha?

Ord & handling.
24 oktober

Tack för i sommar!

Idag är det båtupptagning.

Det känns vemodigt. Helst skulle jag vilja ha båten i sjön året runt. Vi bor ju på en ö! Och tänk så många fina, stilla, soliga dagar det kommer att bli under vintern. Perfekta för en fisketur.

Men, det kommer stormar och islägg också, så båten måste helt klart upp på land 🙁 .

Lilla L. vill absolut åka båt en sista gång. Som tur är ligger flytvästen kvar i ruffen. Och lyckligtvis startar Tumlaren på första försöket, trots flera veckors stillaliggande. Det blir en kort tur bort till Handelsman Flink. Där brukar vi köpa glass i handelsboden och lilla L. brukar få en karamell av tant Siv bakom disken.

Men idag är det för kallt, de går inte iland utan vänder fort hemåt igen, till farmor som huttrar på bryggan.

Snart är det april igen!
1 2