Minisemester på Rügen!
Idag är jag på Usedom, en liten ö väldigt nära Polen, faktiskt bara några hundra meter från gränsen. Man kan ta en morgonpromenad på stranden så är man i Polen om några minuter. Det här alltså landet vi kallade Östtyskland när jag växte upp.
Det tog bara 4 timmar hit med färjan från Trelleborg. Det blåste rätt friskt men det märktes inte ombord som tur var, jag som har så lätt för att bli sjösjuk. Vi fick ett fönsterbord i restaurangen och där parkerade vi hela resan, njöt av en fantastisk frukostbuffe och läste sedan. Jag deckare och Odd förberedde sin föreläsning.
När vi körde iland var vi i en annan värld, med milslånga sandstränder och ett badortsliv som är lika intensivt som vid Medelhavet, fast med kortare säsong förstås. Men än badar folk i havet här, uteserveringarna är fullsatta och rosorna blommar.
Idag på hotellet googlade jag lite på Rügen och hittade det här blogginlägget från en kvinna som varit i Bintz alldeles nyss. Precis den badorten vi ska köra till imorgon och sen stanna över helgen. Kolla hennes fina bilder! 🙂
Igår kväll missade jag galamiddagen på forskarsymposiet som Odd var inbjuden till. Jag var så förkyld att jag stannade på hotellrummet och skrev romansynopsis istället.
Idag när jag såg forskarnas lunchbuffe’ förstår jag att jag inte missade något. Korv är korv, inga konstigheter. Men de vita kulorna är inte glass, det är bollar av ister. Fläskflott! 🙂
Idag är Odds uppdrag avklarat och vi har bilat upp till den lilla badorten Binz på Rügen. Det blev många stopp i de små byarna på vägen, det finns så mycket fint att titta på. Så här vacker kan en ful transformatorstation bli om någon konstnärssjäl får tänka lite fritt. Huset är egentligen en fyrkantig låda utan fönster. Korsvirke, mur, hästen i porten – allt är målat på betongen!
Nr 262/365 foton 2011. Tema: Redigerad
Vi har hittat ”vårt” hotell Arkona som vi bokat genom Stena och installerat oss på rummet. Här finns pool och spa med en massa olika behandlingar som skulle vara väldigt lockande om jag inte vore så förkyld. Jogga längs stranden är inte heller att tänka på med min rossliga hals, det hade varit perfekt annars. Stranden är flera kilometer lång åt alla håll. Hotellet ligger precis vid den kullerstenslagda, vackra strandpromenaden som också verkar vara oändlig, med affärer, restauranger och hotell. Men inga bilar. Väldigt mysigt! Här är fortfarande mycket folk i rörelse men ingen trängsel.
Imorgon ska jag gå upp med solen och fotografera den gamla vackra piren som går ut i havet utanför vårt hotell.
Så här sprallig var portieren som visade oss vår P-plats.
– Posted using BlogPress from my iPad
Svar på Farmorsfrågan nr 176.
Så länge barnen var små avskydde jag verkligen att resa. Både med och utan barn. Det kändes som ett omöjligt ansvar att beskydda dem från allt som skulle kunna hända på en utlandsresa. Och tanken på hur de skulle klara sig utan mig, om något hände mig, var lika illa. Vi gjorde ändå flera fina resor hela familjen. Vi bilade till Danmark och England och vi båtluffade i Grekland. Vi reste till Thailand med sladdisen också och upplevde en verklig mardröm med sjukt barn i djungeln. Men det är en annan historia…
Men när barnen blev vuxna och jag mer obehövlig började jag älska att resa. Numera finns det ingen bättre frihetskänsla än när planet lyfter och jag är på väg…
Av alla resor jag har gjort hittills, ensam eller med Odd, är nog vår resa till Kina 2008 den som gjort allra störst intryck. Kanske för att jag drömt om att få se Kejsarens armé på riktigt ända sedan den första gången var på världsturné och ställdes ut i Stockholm 1984. Ingen utställning har någonsin gjort ett sådant intryck på mig som krigarna i terrakotta, alla med individuella utseenden. Jag måste faktiskt tillbaka till Kina bara för att se mig mätt på Kejsaren Shihuangdi av Qins 8000 soldater i lera, i naturlig storlek. Plus hästar. Vi hade bara en dag på oss när vi var där, det räcker inte.
Men resan till Vietnam kommer inte långt efter. Eller resan till Prince Edward Island i Canada. Eller när vi bilade ner till Louisiana året efter Katrina. Eller när vi åkte buss tvärs över Malaysia. Eller när vi reste runt i Thailand bara några veckor efter tsunamin. Eller när vi cyklade i Montreal i somras.
Jag samlar på mina resor och njuter av att titta på bilder och minnas. Det är med reseminnen som med kunskap. Man kan aldrig få för mycket, och ingen kan ta dem ifrån en.
Nästa resa går till Rügen om några veckor. Nästa igen till Turkiet eller Sicilien senare i höst. Och jag längtar verkligen efter New York, det var länge sen nu.
Svar på Farmorsfrågan nr 164.
Den här frågan fick aldrig något svar från mig, men den fick verkligt läsvärda kommentarer. Vad vill du att en resa ska ge dig? Jag skrev den när jag precis kommit hem från Montreal med kameran full av bilder och huvudet fullt av nya intryck. Jag tyckte frågan var svår.
Men nu, med en månads perspektiv, är svaret lätt. Upptäckter. Oväntade syner, lukter, smaker, möten som sätter helt nya spår. Att följa ett uppgjort program eller beta av sevärdheter i grupp passar inte alls min reslust. Vem bestämmer vad som är en sevärdhet? Jag vill minnas egna gränder, utsikter och marknader.
Under mina fyra dagar i Paris i maj var jag aldrig inne i Louvren. Men jag cyklade förbi en tidig morgon och såg uteliggarna som letade pengar innan fontänen startade.
Nu ligger jag så långt efter med fotoutmaningen 365 foton 2011 så här kommer flera bilder på raken för att jag ska komma ikapp. En bild om dagen är ju meningen…
Nedanstående bild tog jag på gång- och cykelbanan till en helt fantastisk gammal bro i Montreal.
I Montreal betyder trappstädning nånting annat än hos oss.
Heathrow 6 timmar.
Vad gör man på en flygplats i sex timmar? Mer än längtar därifrån? Det kunde förstås varit mycket värre. Vi kom iväg sent omsider från Montreal med planet som inte var så trasigt som det verkade först. Men missade anslutningen i London. Så nu måste vi vänta. Jag bloggar och Odd läser senaste numret av Forskning & Framsteg.
Han visar mig en intressant artikel om att rasismen i Sverige har minskat stadigt i flera år, enligt flera vetenskapliga undersökningar. Tvärt emot vad man kan tro av vad man ser på TV och läser i tidningar. Läs artikeln på www.fof.se Du loggar in med användarnamn: 52011 lösenord: skarv ( nej, inget skämt 😉 )
Främlingsfientlighet och rasism diskuterar vi ofta, eftersom vi har både muslimer och färgade i familjen. Om vi inte hade haft det, hade vi då varit lika stora idioter som den cyklist i Göteborg som spottade in genom den öppna rutan på N:s bil och skrek ordet ”n*****!” ?
Nej, jag tror inte det faktiskt. Man måste nog vara både dum och jagsvag och rädd för att göra nåt sånt.
Och jag tror det är skillnad på att vara rasist och att vara främlingsförskräckt. En ängslig människa kan lätt dra förhastade slutsatser av hår, hudfärg, skägg och klädsel. Särskilt om man inte har en enda vän med annan hudfärg/ religion/ kulturell bakgrund.
Det finns nog inget viktigare för fred och frihet än att kommunicera. Dvs träffas och umgås, antingen på riktigt eller på nätet. Huvudsaken att man ger sig utanför sina gränser, vågar vara nyfiken på det som är annorlunda istället för att spotta på det.
Hur tänker du själv när du blir uttittad eller bespottad? Eller har det aldrig hänt?
Jag är oändligt tacksam att mina barn ger mig möjlighet att vidga mina perspektiv. Det gör livet så mycket rikare.
We are family
Lika från början.
– Posted using BlogPress from my iPad
Mera mys i Montreal
Ännu en knallhet dag med +30C och stekande sol. Mamma L och jag hade tur och hittade lediga hyrcyklar så att vi snabbt och enkelt kunde ta oss igenom trafikkaoset till shoppinggatorna som var målet.
Eftermiddagen tillbringade vi i vattenparken med Tiny, medan sista spurten med matlagning inför det stora bröllopet imorgon pågick hemma i lägenheten. B har med hjälp av vänner lagat all festmat till nästan 300 gäster. Tre inlånade frysar är fullpackade. Inte konstigt att säkringen gick när pappa N satte igång AC:n också.
Nr 167/365 foton 2011. Tema: Upp och ner.
– Posted using BlogPress from my iPad
Parksommar i Montreal.
Högsommarvärme för andra dagen i rad. Det är outhärdligt varmt i stan mellan 11 – 15. Dessutom är trafiken mycket intensivare -och bullrigare- än hemma. Stillastående köer och rusningstrafik i princip hela dagen. Vi flyr till parken, liksom alla andra som har möjlighet. Det finns flera stora, tysta parker med jätteträd och promenadvägar, tennisplaner och lekplatser för alla åldrar.
Dagisutflykt med fiffiga sittvagnar. Minst fyra får plats.
Mammor på träningsrunda. Vi såg dem igår också. Tränaren kör ett stenhårt pass med rusningar i backe, trapplöpning mm. Allt under höga rop.
Pickninck efter middagsluren i vagnen. Tiny är så duktig på att äta själv.
Idag är hon modigare än igår. Vågar doppa hela ansiktet i vattnet och dricka!
Ikväll har vi ätit på grekisk restaurang, Tiny charmar alla och får som alltid massor av uppmärksamhet. En amerikansk dam tar mamma L i armen och suckar: ”She is just ADORABLE!”
Den chilenska tvåmansorkestern på gatan spelar på vattenlergöken bara för henne och hon dansar och sprallar.
Men mamma L är navet i Tinys liv. Om hon är utom synhåll är det katastrof.
Posted using BlogPress from my iPad
Barn i sommarstaden.
De här bilderna är tagna nu på eftermiddagen i parken utanför huset där Tiny bor med mamma L och N under kanadabesöket. Det är en vattenlekplats, med små och stora fontäner som sprutar rent friskt drickbart vatten. Även riktigt små barn kan plaska och leka utan risk, för det finns ingen bassäng där vattnet samlas upp. Det rinner ut direkt genom stora brunnar i betongplattan.
Jag har aldrig sett liknande lekplatser i Sverige, men jag har å andra sidan inte sett så många. Här i Montreal finns de lite varstans. Grönska, skugga och vatten är viktigt när temperaturen stiger upp mot +30C som den gör ofta här under sommaren. Idag har det varit stekhett och vi gav oss iväg på en alldeles för lång stadspromenad med Tiny på förmiddagen. Vattenparken var rena paradiset när vi äntligen kom tillbaka hem, nästa kokta.
Nr 166/365 foton 2011. Tema: juni.
– Posted using BlogPress from my iPad
Svar på Farmorsfrågan nr 163.
Rom, Hanoi och Lysekil. Efter mycket funderande fram och tillbaka har jag bestämt mig för vad jag ska svara på frågan: ”Vilka 3 städer (utom din egen) gillar du bäst?”
Det skulle ta alldeles för lång tid att motivera varför. Men kameran är en viktig anledning förstås. Lysekil blir jag aldrig trött på, och det gäller alla årstider. Rom och Hanoi drömmer jag om att resa tillbaka till. Nästa gång vill jag stanna länge, fotografera utan tidspress och vandra vart jag vill alla tider på dygnet.
Städer är som människor, unika och individuella. Montreal hittills känns som en korsning av Kalmar och New York. Vänligt och mysigt men med mörka, farliga djup. Kreativt och mångkulturellt men inte utan offrade själar.
Häftigaste graffiti jag sett. Överallt.
Allt ser lite annorlunda ut. Husen, klädstilar, heminredning och lekplatser. USA har man sett på film och i bild sen barnsben. Kanada känns som en helt annan bild. Åtminstone hittills, dag två. 😉
På lördag kommer 267 gäster på hans bröllop. Idag bakar han chokladtårtor.
Nr 162/365 foton 2011. Tema: Upptagen.
– Posted using BlogPress from my iPad
Montreal!
Första dagen här handlar om att ta det lugnt och vänja sig vid tidsomställningen. Jag känner tydligt att 6 timmar fattas mig, men Tiny är lika glad och sprallig som vanligt. Lite dålig i magen bara efter den ovanliga menyn igår. Salta flygbolagskex och en hel chokladkaka plus lite amning då och då ger inga roliga blöjbyten idag.
Vi går en lååång promenad med sulkyn och bekantar oss med Montreals centrala delar. Tar en fika här, lunch där och en smoothie på ett tredje ställe. Montreal är grönt, vänligt, småskaligt och vackert, med låga hus och massor av små butiker.
Jag njuter av att fönstershoppa med mamma L, vi gillar ofta samma saker och hon lockar mig att köpa ett brett armband som jag nog inte sett utan henne. Man får dessutom mycket för pengarna här, jag får passa mig och hålla igen!
Mangosmoothie är mums!
Tiny vill också springa!
Rumpan bar i parken, det är toppen!
Shoppingfynd dag 1. Nr 164/365 foton 2011. Tema: Armband
– Posted using BlogPress from my iPad
