När känner du dig fri?

Alla berättelser som finns i kommentarerna till det här inlägget är skrivna med hjärteblod. Därför måste du bläddra ända till slutet, innan du kan skriva in din egen berättelse i kommentarsfältet.

Det är fantastiska berättelser ur det riktiga, verkliga livet. Om hjärta och smärta, liv och död, svåra beslut och underbara segrar.

Läs och njut!

Mitt piano är för stort, för fult och går inte att stämma ordentligt. Det blir bara använt under juldagarna. Det måste bort. Vardagsrummet ska renoveras och det finns inte plats för en så stor, onödig möbel.

Men det känns som att ta bort en bit av sig själv. Sen jag var 6 år har jag spelat piano. En gång i veckan traskade jag iväg med dåligt samvete till fröken Solöga Tillius som bodde alldeles ovanför Göteborgs Ridhus. Tack vare lektionerna lärde jag mig noter, och blev ganska bra på ”Fur Elise”. Men det roliga var att spela på gehör och sjunga samtidigt. ”De ska va tunna skivor” var min favorit, och ”Lilla Vackra Anna” var pappas, den fick jag spela och sjunga när föräldrarna hade gäster och då fick jag en peng av pappa. Och massor av beröm av alla.

Som vuxen har jag tröttnat på mitt eget spelande. Allt låter likadant, så präktigt och tråkigt. Om jag bara kunde spela lite mer som Benny Andersson… 

Det kommer aldrig att hända. Pianot måste bort.

Jag köper ett mindre istället. Ett vitt. Annars kan ju inte lilla S öva när hon hälsar på. Och lille L har faktiskt intresserat sig för pianot sen han var några månader bara.

Baka pinnbröd över öppen eld är bland det mysigaste man kan göra. Alla barn älskar det. Vi gör det flera gånger varje sommar. Faktiskt har O för flera år sedan tillverkat speciella pinnbrödspinnar, som är heliga och bara får användas till just pinnbröd.  De är ungefär så grova som en riktigt tjock grillkorv, omsorgsfullt avbarkade i ena änden, raka och stadiga. Medan brasan tänds står pinnarna i en hink med vatten så att de ska bli genomvåta och inte brinna upp.

Under tiden jäser pinnbrödsdegen under en handduk. Det är O´s uppgift att blanda deg. Det ska vara som en lös pizzadeg. (Jag hoppas verkligen att detta också går att göra med glutenfri brödmix!)

Sen snurrar man pinnen i degbunken så att det fastnar en lagom klutt längst ut. Inte för mycket, då tappar man hela degen så fort man börjar grilla. Nej, det ska vara så lite att det bara blir som ett lagom tjockt brödskal runt pinnens topp. Degen måste täcka själva toppen, annars blir det hål i brödet.

Sen snurrar man långsamt pinnen med sin lilla degluva runt, runt. Oftast blir den lite bränd någonstans, det är svårt att undvika. När brödet är gyllenbrunt runt om och verkar klart, vrider man försiktigt brödet av pinnen med hjälp av en grytlapp. Man väntar några minuter, tills det har svalnat lite och inte ryker ur hålet där pinnen har suttit, sen smörar man i hålet med en rejäl klick Bregott. 

Ja, vad ska man säga? Mycket tid och energi har jag slösat i mitt liv på att önska mig ett annat utseende. Än här, än där. Ibland 15 kg upp, ibland 15 kg ner.  Magen, låren, håret, ögonen – inte är det ordet ”nöjd” jag har tänkt framför spegeln precis.

Så destruktivt, så onödigt. Så svårt det är att frigöra sig från de idiotiska skönhetsidealen som strilar över oss som ett ständigt duggregn. Hur många småbarnsmammor ser egentligen ut som Victoria Beckham? Om man ser sig omkring en vanlig dag på IKEA?

Enligt experterna på KBT (kognitiv beteendeterapi, kan användas för att gå ner i vikt) ska man stå naken framför spegeln och säga till sig själv att ens kropp duger som den är, att man gillar sin kropp precis som den ser ut i spegeln. 

Jag har verkligen försökt det. Det känns väldigt fånigt, kan jag säga. Men skam den som ger sig. Experter kan väl inte ha fel?

Min man har aldrig haft andra bekymmer om sitt utseende än att byxbenen ofta är för långa.

Den enda del av min kropp som jag verkligen gillar är min livmoder. Den har varit så fruktsam, aktsam och arbetsam.

Vad gillar du bäst med din kropp?

I helgen var det 6-årskalas för lilla A, och jag hade hittat världens bästa födelsedagspresent på ICA. En Nokia för bara 200:-! Komplett med SIM-kort och Telia abonnemang med kontantkort. Ingen kamera eller andra finesser, bara telefon och sms. Perfekt! Givetvis var jag tvungen att köpa 2 st, kan ju inte ge 6-åringen en mobil om inte 9-åringen också får en! Och så två Kontantkort på 100:- var.

Jag var så nöjd, tycker det är så svårt att köpa kläder till barnbarnen i present. Ena dagen ska det vara prinsesskläder, nästa dag fuskskinn. (Se gårdagens ljuvliga inlägg hos Sessan&Prinsessan!)

Ett litet problem bara – vad skulle föräldrarna säga? (Jag själv skulle ha utrustat mina barn med mobiler redan i 5-årsåldern, om det hade varit möjligt när de var små. Liksom GPS-armband så snart de kunde gå.) 

Men tack och lov, min dotter sa så klokt ”Vi får förstås sätta upp regler, men dom kommer att bli jätteglada!”

Och det blev succé.  Lilla S hade redan en stor samling mobilsmycken visade det sig, och födelsedagsbarnet lilla A blev mobilexpert inom 10 minuter.

Lilla S, som nyss fyllt 9, anförtrodde mig: ”Vilken tur för A att du köpte en mobil till henne, annars hade hon fått vänta ända tills hon börjar 4-an, för det hade vi bestämt.”

Hoppsan… 🙂 Tur i alla fall att jag frågade först!

Vilket är mitt bästa beslut? Det jag först kommer att tänka på är att jag slutade röka.

Eftersom det är 30 år sedan rökte jag precis överallt. På jobbet, i bilen, hos frissan, på tåget, i sovrummet.

Det som krävdes för att jag skulle klara av att sluta var en akupunktör och att jag träffade mitt livs kärlek (inte i samma person). Mitt livs kärlek hade lämpligt nog astma och tålde inte cigarettrök. Jag beslöt alltså att välja honom framför rökningen. Det krävdes bara ett enda besök hos akupunktören.

Mitt näst bästa beslut är att jag slutade mitt jobb för att satsa på min galna idé, fast jag var 47 år gammal. Hur vågade jag?  Jo, tack vare det  första beslutet att sluta röka, hade jag ju en man som trodde på mig och som kunde och ville försörja familjen under de första 7 fattiga åren. Så egentligen var vi två om det beslutet.

Men mitt allra bästa beslut fattar jag själv varje morgon; Idag blir en bra dag.

Vilket är ditt bästa beslut?

Här kommer receptet på ett bröd som jag bakar ofta. Det är superenkelt. Ingen knådning, ingen jäsning, bara blanda ihop och hälla direkt i bakmaskinen (eller en brödform om man använder ugnen). Dessutom är det nyttigt och jättegott. Jag gör det på kvällen och låter det vara kvar i formen till nästa morgon.

7 dl filmjölk, 2 dl rivna morötter, 1 dl lingonsylt, 1 dl mörk sirap (eller 1/2 dl) blandas.

5 dl dinkelmjöl (eller vetemjöl), 5 dl grovt rågmjöl, 1 dl solrosfrön, 1 dl linfrön, 1 dl hackade nötter, 2,5 msk bikarbonat, 1 msk fänkål +1 msk anis (eller 2 msk brödkryddor), 1 msk salt blandas.

Blanda alltsammans i en stor bunke, konsistensen skall bli som tjock gröt. (Man kan variera receptet genom att byta ut mjölsorterna, ha äpple istället för morot, honung istället för sirap, stoppa ner några grovt hackade mjuka aprikoser eller katrinplommon osv.)

Häll i bakmaskinen eller en stor teflonbrödform. Välj det program i bakmaskinen som bara gräddar, inte knådar. I min maskin är det program 8 som tar 1 timme. Jag kör programmet 2 ggr och sen får bakmaskinen som sagt stå över natten med brödet kvar i formen.

Om du bakar i ugn så sätt temperaturen på 180 C och grädda i 2 timmar. Stäng av och låt brödet mogna över natten i ugnen.

Då blir det såhär: