Finns det någon du behöver säga Förlåt till?

I helgen måste jag välja bort att träffa nyfödda Tiny och mina två andra barnbarn i Göteborg, eftersom lille L kommer hem på besök med sin pappa. Det var så väldigt länge sedan vi träffades, flera veckor tror jag.  Det känns trist att inte kunna dela på sig. En välbekant känsla, konstigt nog…

Men LÄNGTAR efter lille L! Och inte bara jag. Snögrottan och inte minst Sigge väntar på honom.

Här är några nytagna bilder som stolt mamma har tagit på sina älsklingar.

 Jag är världsmästare på att vara nybörjare. Jag kommer garanterat att dö nyfiken, medan jag håller på att lära mig någonting nytt.

Nackdelen med att vara sådan, är att man inte blir specialist på någonting. Som sagt.

Fördelen är att man sällan har tråkigt och att man alltid har lätt att möta nya människor från andra miljöer och med andra kunskaper. De flesta älskar en intresserad nybörjare. Det gäller både för den sure bohuslänske hovslagaren och den stressade kinesiske silversmeden. 😉

Den senaste tiden: Min Iphone har lett till en massa nya kunskaper och kontakter, t ex genom  Twitter.  Helgens målarkurs öppnade en dörr in till ett rum som lockat mig hela livet.

Läste just på Heja Abbe om hur det kan vara att ha barnkalas på en discobowlinghall. Herregud, säger jag bara..! Läs inlägget från den 30 januari så förstår ni vad jag menar!

När lärde du dig senast något helt nytt?

Det har varit en helt fantastisk helg. Men tröttsam. Man blir väldigt trött av att koncentrera sig så intensivt i två hela dagar på att lära sig något nytt. Efter den gemensamma genomgången var jag helt nöjd, nu kunde det inte bli bättre.

DÅ sa Ewa: ”När vi träffas nästa gång för repetition ska vi ha tema barnporträtt.” Yippeee! Jag som har så många underbara barnmodeller!

Idag har jag njutit oavbrutet hela dagen. Jag är på målarkurs hos konstnären Eva Ewers. Vi är 7 damer som samsas i hennes stora atelje i Bleket på Tjörn. Temat för kursen är undermålningsteknik, vi målar i olja i många tunna skikt.

Vilken otrolig lyx att få disponera Evas kunnande och hela hennes atelje med allt material i 2 hela dagar! Det är 30 år sedan jag senast målade med oljefärger, och då målade jag fiskebåtar i solnedgång efter ett vykort…

Jag körde hem som i ett rus. Det här vill jag fortsätta med! Inte bara imorgon utan hela livet.

Tro det eller ej, men min man och jag har varit gifta i 33 år. Han var mitt andra försök.

Jag har sedan dess läst alla böcker som finns om hur man håller kärleken levande. Eller nästan alla.  

Det är nyttigt att läsa sådana böcker, jag rekommenderar dig att göra det. Kärleken är inte alltid så tålig och mild, den uthärdar inte allt, den förlåter verkligen inte allt. Den söker sitt.

Jag hittade många goda råd och recept. Att inte tro att man kan vara allt för varandra är kanske det viktigaste. Sen kommer att vara intresserad och uppmärksam, och lyssna noga på varann. Sen kommer att göra mycket tillsammans, så att man inte växer isär.

Det låter ju inte särskilt romantiskt. Men jag tror vi klarar några år till.

Vad gör du för att underhålla kärleken?

Kändes det lite fånigt och rentav ganska flummigt att skriva en lista på 5 saker som du är tacksam för?

Jag skriver numera tacksamhetsdagbok varje kväll. Så här skrev jag igår:

* Tack för att resan gick så bra och vi kom lyckligt hem. * Tack för att jag känner mig lugn och smal. * Tack för att huset är städat. * Tack för att vi har pengar så vi klarar oss. * Tack för att jag hittade den fina tebutiken i Malmö.

Det handlar varken om moral eller allmän präktighet.  Det är mycket mer egoistiskt än så. Det handlar om att återkalla den där underbara känslan. Känslan när vi äntligen, efter 120 mil på vintervägar, körde upp på den trygga gårdsplanen hemma. Känslan när jag såg mig i spegeln inför det viktiga mötet och kände mig fin. Känslan när jag öppnade dörren hemma och det doftade friskt och nystädat. Känslan när jag kunde ta fram plånboken och njuta av att ha råd. Känslan när jag kom in i den fantastiska thebutiken och hittade mitt älsklingsthe.

Min tacksamhetsdagbok hjälper mig att komma ihåg att känna efter. De där känslorna gör så gott när de dyker upp. De är som choklad för själen. De är nyttiga för mitt psyke. Men de försvinner väldigt fort. Om jag tänker efter, och skriver upp dem, kan jag njuta av dem igen och igen.

Tips: Googla på tacksamhetsdagbok, och du blir förvånad…;-)